[fredzilla]

Är det inte dags att omvärdera Luigi Cozzis rymdopera Starcrash? Innan jag såg om den så gjorde jag lite research på nätet för att se vilka åsikter som egentligen flyter omkring där ute. Det är väldigt sällan jag läser något positivt om Starcrash. I nio fall av tio rör det sig om "den värsta filmen som gjorts" eller "duger gott att skratta åt". Totalt brist på respekt alltså.

Nu påstår jag inte att Starcrash är ett mästerverk, men den är inte ens i närheten så dålig som de flesta påstår. Däremot så är det extremt självmedveten. Vi som sett Cozzis regiarbete vet att alla hans filmer är väldigt olika. Det är en ny stil för varje film i stort sett, och alla har också ganska naiva manus. Men det känns ocksås om Cozzi medvetet arbetar med den stilen.

Som de flesta vet så är Cozzi en mycket stor fan av serietidningar, amerikanska science fiction-filmer från femtiotalet, japanska monsterfilmer och Ray Harryhausens fantasyrullar. I Starcrash har han, med en liten budget och med mycket barnasinne försökt göra en femtiotalsrulle för sjuttiotalet. Även om Star Wars givetvis är en inspiration så finns det inte mycket av Star Wars i det visuella. Stjärnorna lyser i världens alla färger, kostymerna är som hämtade från Mario Bavas Planet of the vampires och valfri Toho-produktion, scenografin likaså och dialogen är naiv, men äkta. Det är en fanfilm regisserad av det ultimata fanet.

Gesterna är yviga, frisyrerna är vilda och kläderna är helt vansinniga. Det finns stora inslag av peplum och fantasy, allt uppbyggt med special effekter som är långt ifrån perfekta, men som är gjorda med kärlek och mycket stil. Det gör ingenting att trådarna syns som håller upp rymdskeppen. Det gör inget att stop-motion-scenerna är enkla och primitiva. Det gör inget att laserstrålar och himmelsvyer befinner sig i en helt annan dimension. Jag tror inte Cozzi själv tycker att det gör så mycket. För han har gjort ett eget, färgsprakande science fiction-spektakel med David Hasselhoff, Marjoe Gortner, Caroline Munro, Joe Spinell och Christopher Plummer. Och hur många har fan lyckats med det? Dessutom med musik av John Barry!

Ren tekniskt finns det faktiskt en scen som är riktigt bra. Det är då Akton (Gortner) och Simon (Hasselhoff) använder sin version av lightsabern och slåss mot två stycken animerade robotvakter. Först och främst är själva ljussablen utmärkt. Minst lika bra som ILM's arbete i Star Wars, och sedan är skådespelarna väl koreograferade mot deras animerade motståndare. Det är inte lika långt eller avancerat som i Jason and the Argonauts eller Star Wars, men det är faktiskt riktigt bra.

På slutet ser vi en stenseriös Christopher Plummer (som nog var den enda skådisen som inte riktigt förstod vad det var för film han var med i) som, riktad mot publiken, avslutar filmen med några ord om kommande faror. Det är som avslutningen på en saga där Plummer är berättaren. En saga som endast Cozzi hade kunnat koka ihop.

En saga med mycket kärlek... och liten budget.

[fredzilla]

Jag skrev något liknande för engelskspråkiga forum också:

Boys and girls, isn't it time to reevaluate Starcrash? I recently saw it again, the french DVD-release by the way, and after I sat down to do some research what other people write about it. It as tragic reading.

They laugh at it. They think it's the worst film ever made. They try to make Cozzi look like an idiot. And so on, it's not worth counting every thing they wrote about how awful Starcrash is, it just makes me sad.

But personally, I think they're missing the point. Luigi Cozzi (or Cozzilla as some of his friends call him) is a big fan of old american science fiction, japanese monstermovies and Ray Harryhausens fantasyflicks. He's a well known fan of these, and other parts of the sci fi and fantasy-world. When you see Starcrash it's obvious that he likes Star Wars to... but not even close to the degree that he loves old style movies.

Cozzis work in cinema is weird. Almost every movie has their own style and feeling. The scripts are always a bit (some time much more than that) naive, but that's his style. But no other movie - I think so anyway - of his work looks remotely like Starcrash. He obvious had a strong vision with this project - and he really dosen't care about the strings holding the spaceships being visible.

There's hints to Inoshiro Honda, to Mario Bava, to Harryhausen and Flash Gordon. You have a playfulness that very few of these lesser-loved italian directors could reach. But I say that most of what happens and sees in this movie is a consciously choice by Cozzi. He knew what he was doing. He wanted to the ultimate cheesy matiné-adventure and he just didn't care about logic or being cool, gritty, seventies or with the cinematic in-crowd. He just wanted to do HIS movie.

I don't want to sound like the character David Brent in The Office, but it's time we laugh with Cozzi - not at him.

So it makes me sad to see how many people that actually missing the point with Starcrash. I'm not saying it's a masterpiece, because it's not. It's exploitation, it's a cash-in on something more popular and wellmade. But it's a cash-in with love.

There's a very honest moment in the end where Christopher Plummer (who seems to be the only actor in the movie not understand that this isn't a new Star Wars) sits on his throne and speaks directly to the camera:

Well, it's gone. It's happen. The Stars are clear. The planets shine.
We've won. Oh, some dark force no doubt, will show it's face once more.
The wheels will always turn. But for now it's calm.
And for a little time, at least, we can rest...

That's not The Emperor speaking. It's Luigi Cozzi the storyteller that sits by his childrens beds. He just told an amazing fairytale of princes, princesses, evil people, monsters and adventures. The children are both amazed and sceptical, but they will sleep very good after that. In a galaxy far far away.

[fredzilla]

Aha, det var nog inte många som höll med mig

[Vang]

Hej Fred, jeg har også længe haft Star Crash som en skamfuld fornøjelse. En fremragende B-film fra den gang man ikke skammede sig over at lave ripoffs af tidens boxofficesucceser. Filmene formåede tilmed ofte at tilføje deres plagieren et særligt fingeraftryk og deres eget særprægede vanvid. Den slags ser man ikke rigtig længere.

[Jack J]

Aha, det var nog inte många som höll med mig

Freeed, min vän, Cyberspace er tomt i julen. Alle er draget bort på juleferie.

[fredzilla]

Aha, jag är både ateist och kommunist - så jag har aldrig riktigt fastnat för det där med julen

Jack, vad anser du om Starcrash? Den har inte Rambu i sig, men ändå.

Vang: trevligt med fler fans! Det sägs att Starcrash inspirerade Roger Corman till att producera Battle Beyond the Stars - som jag tyvärr själv aldrig sett.